Igår somnade jag i soffan kl 22 och sov där till 01.00, sen fortsatte jag min Törnrosasömn till klockan var 10 imorse! Otroligt!
Jag tror, precis som min syster, att kroppen varvar ner åt en när man blir ledig. Den inser mer än jag själv att det är dags för lite viloläge och säger åt mig att det är dags att sova alla de där förlorade timmarna. Eller så är det bara gött att sova, det spelar inte så stor roll, eller hur!
Nästa vecka ska jag spendera flera dagar i Eskilstuna. Pappa ska, så småning om, flytta ur sin enorma 200 kvadrats-lägenhet till något mindre, enklare och billigare och jag har erbjudit mig att hjälpa honom att rensa ur källarförråden, vindsförrådet och själva lägenheten. Vilket projekt detta kommer att bli! Och jag kommer få vara lika hård mot mig själv som mot honom, jag har ett sentimentalvärde i ALLT! Men det är säkert mycket som kommer gå till Röda Korset, loppis, och till oss fem syskon. Om pappa ska gå från en 7-rummare till en 2-rummare så krävs det ju rätt hård utrensning! Det kommer nog bli en känslomässig resa att gå igenom alla saker som vi glömt bort att vi ställt på vinden och i källaren.
I alla fall, när jag tänker på att åka hem i några dagar så längtar mitt hjärta faktiskt riktigt mycket! Morgonpromenader runt ån, frukost på pappas balkong, fika på Sylvia, småshoppa på stan. Jag har faktiskt alltid gillat bättre att shoppa i Eskilstuna än i Göteborg, affärerna är mindre, det är mindre folk och det är mysigare på något vis. Men den största bonusen är ju självklart människorna som finns kvar i min hemstad, de som jag saknar i tid och otid!





Kaffe?
Vill så gärna lägga upp bilder på min blogg, men det går inte, och jag får inget svar från supporten, de kanske har semester, vad vet jag?
Vaknade med feber imorse. Är sådär trött så det grusar sig ända från ögonen ut i tårna. Jag vet att jag har åtaganden idag, men idag ska inte jag någon annanstans än möjligtvis badkaret.
Igår var jag mycket upprörd över egentligen saker som är petitesser, men likväl sparkade jag backut som vilken vild häst som helst och blev smått hyperhysterisk. En timmes långpromenad i ösregnet gjorde mig lite lugnare. Sen blev jag som småsmulor när jag pratade ut om det med.
Nu dricker jag snabbkaffe, för – hör och häpna- jag tycker det är GODARE! Jag har gått från finsmakare på Centro till att bli illamående av deras kaffe till bryggkaffe och nu helst till snabbkaffe. Vad har hänt?!